Jag måste få skriva av mig.

Saknar mitt gamla jag? Fast så vet jag inte ens vem jag
var, eller är.
Saknar hem till Finland ibland. Korta stunder, stunder som kan
komma många per dag.
Jag saknar inte Träskendas befolkning, nästan alla som bor där
skulle kunna dra åt helvete (känner dem flesta). Men som stad,
särskilt sommarstad så är det väldigt vackert där.
Har mina platser där, vid Tusbysjön t.ex. Brukade ta en promenad
dit och bara vara för migsjälv.
Även om jag var "lost" så visste jag vart jag skulle för att få må
lite bättre åtminstone.
Jag tycker inte om Oskarshamn som stad. Kanske lite på sommaren,
men inte annars.
Här har jag inte samma trygghetsplatser som jag har i
Träskenda.
Trotts allt så har jag ju bott i Träskenda hela mitt liv, kanske
inte konstigt.
Men jag har bott här nu typ ish ~4 år.
Har inte hittat mina favoritställen än. Har inte hittat nått ställe
där jag kan koppla av helt och hållet, och bara vara mig själv.
Förutom hemma förstårs. Fast jag känner mig inte fullständigt hemma
ändån. Inte än. Inte förrens vi kanske fått lägenheten köpt.
Jag vågar liksom inte lita på att vi kommer bo här för alltid
(eller lång tid framöver~)
Vill renovera, vill ha mer möbler... Vill ha hemkänslan.
Tror inte jag kommer lyckas på jätte länge. Saknar mamma, pappa,
mina syskon, mormor, morfar och mina kompisar/vänner hemma i
Finland.
Varför kan inte alla bara finnas på ett och samma ställe?
Jo, för att alla har sina egna liv. Alla måste gå sina egna väg,
även jag.
Jag var tvungen att komma ifrån Finland för att överleva helt
enkelt.
Ändå så känns det som att jag inte vill stanna på en och samma
plats för alltid.
Vill resa runt, flytta runt? Behöver nya erfarenheter, vill ha nya
erfarenheter.
Är jag knäpp? Åhh, vet inte vad jag vill.
Det jag vet är att även om jag älskar mitt liv med Anton &
Fellow just här just nu, så SUGER det att vara arbetslös, att jag
aldrig haft egen ekonomi/pengar, att gå på soc, att inte kunna ha
styrkan att avsluta gymnasial utbildning.....?
Känner mig värdelös. Gör inge nytta för någon. Har aldrig gjort
någon nytta för någon.

Så är det när man har hela sitt liv fått känna sig som nånting
extra. Extrabelastning.
Extrabarn. Extrautgift. Bara i vägen.
/emo.
Ge mig min piano nu.
Gonatt på er. Ska gå och lägga mig, gosa med min underbaraste
Fellow.
Han är en vän som aldrig sviker. Jag behöver honom, och han behöver
mig.
Tillsammans kommer vi klara allt.



















