Japp, har varit depp ett par dagar... Eller ja, särskilt efter
igår.
Gjorde nämligen de misstaget att jag inte ringde till
praktikplatsen igår på morgonen.
Det var för att jag hade ringt på månda och har redan tusen ggr
sagt att magen strular.
Jag sov +14 timmar. Inte konstigt att jag hade lite mer att tänka
på, än att ringa, särskilt med tanke på att jag knappt kunde stå på
egna ben eller gå.
Så han på praktikplatsen ville bara säga hejdå direkt. Jag
med.
Om jag inte kan jobba normalt, pga att jag helatiden måste springa
till toaletten för att spy/bajsa så är det lika bra att jag
sjukskriver mig.
Har ju fått medicin nu men det tar ju 1-2 veckor innan det börjar
verka.
Men sen är jag deprimerad också.
När jag och Anton inte har jobb (eller nå annan
mening i livet whatsoever) så är det väldigt svårt att orka leva i
vardagen.
Tur att jag har min underbara Fellow.
Han kommer alltid på morgonen, myser, "tvingar" en upp på benen för
att gå ut i vårsolen och skogen, han leker med en, är en blådåre
som får mig alltid att le med hans dumma påhitt.
Och det finns ingenting som kan stoppa oss nu. Våran lille familj,
jag, Anton & Fellow.
Känns som att det ända utvägen är att jag ska flytta till Finland
över sommaren och sommarjobba där; sen börja plugga på
hösten.
Men hur ska allting gå utan pengar?
Jag måste spara pengar till körkort också. Det kostar en hel
del.
Skulle kanske funka, om jag tar studielån, pluggar ett år och tar
körkortet med desamma.
Sen kan jag spara sommarjobbspengarna till allt det övriga:
hunden, mig & Anton.
Jag älskar också våra vänner.
Vi hjälper varandra, stöttar varandra och finns alltid om det
behövs.
Samma med familjen. Älskar min & Antons familj. Vi är så bra
tighta allihopa och kommer överens så att vi fungerar och allting
går runt.
I love you!

Saknar. <3 Min älskade lille gudson!




















