Jag måste få skriva av mig.
Saknar mitt gamla jag? Fast så vet jag inte ens vem jag
var, eller är.
Saknar hem till Finland ibland. Korta stunder, stunder som kan
komma många per dag.
Jag saknar inte Träskendas befolkning, nästan alla som bor där
skulle kunna dra åt helvete (känner dem flesta). Men som stad,
särskilt sommarstad så är det väldigt vackert där.
Har mina platser där, vid Tusbysjön t.ex. Brukade ta en promenad
dit och bara vara för migsjälv.
Även om jag var "lost" så visste jag vart jag skulle för att få må
lite bättre åtminstone.
Jag tycker inte om Oskarshamn som stad. Kanske lite på sommaren,
men inte annars.
Här har jag inte samma trygghetsplatser som jag har i
Träskenda.
Trotts allt så har jag ju bott i Träskenda hela mitt liv, kanske
inte konstigt.
Men jag har bott här nu typ ish ~4 år.
Har inte hittat mina favoritställen än. Har inte hittat nått ställe
där jag kan koppla av helt och hållet, och bara vara mig själv.
Förutom hemma förstårs. Fast jag känner mig inte fullständigt hemma
ändån. Inte än. Inte förrens vi kanske fått lägenheten köpt.
Jag vågar liksom inte lita på att vi kommer bo här för alltid
(eller lång tid framöver~)
Vill renovera, vill ha mer möbler... Vill ha hemkänslan.
Tror inte jag kommer lyckas på jätte länge. Saknar mamma, pappa,
mina syskon, mormor, morfar och mina kompisar/vänner hemma i
Finland.
Varför kan inte alla bara finnas på ett och samma ställe?
Jo, för att alla har sina egna liv. Alla måste gå sina egna väg,
även jag.
Jag var tvungen att komma ifrån Finland för att överleva helt
enkelt.
Ändå så känns det som att jag inte vill stanna på en och samma
plats för alltid.
Vill resa runt, flytta runt? Behöver nya erfarenheter, vill ha nya
erfarenheter.
Är jag knäpp? Åhh, vet inte vad jag vill.
Det jag vet är att även om jag älskar mitt liv med Anton &
Fellow just här just nu, så SUGER det att vara arbetslös, att jag
aldrig haft egen ekonomi/pengar, att gå på soc, att inte kunna ha
styrkan att avsluta gymnasial utbildning.....?
Känner mig värdelös. Gör inge nytta för någon. Har aldrig gjort
någon nytta för någon.
Så är det när man har hela sitt liv fått känna sig som nånting
extra. Extrabelastning.
Extrabarn. Extrautgift. Bara i vägen.
/emo.
Ge mig min piano nu.
Gonatt på er. Ska gå och lägga mig, gosa med min underbaraste
Fellow.
Han är en vän som aldrig sviker. Jag behöver honom, och han behöver
mig.
Tillsammans kommer vi klara allt.
| 1 Fan |
|
7 kommentarer
-
fridsborgsjackrussells fre 24 feb 2012 19:49alltid tufft att rota sig på ett nytt ställe
själv har jag också flyttat runt lite men just mina hundar har gjort att jag kännt mig hemma överallt SÅ hoppas du snart får jobb då blir det nog bättre -
fellow tor 23 feb 2012 12:29Tack :) Jag vill förbättra min dåliga självkänsla... Det blir så dumt när man tjatar om sig själv helatiden och hur dålig man känner sig. Blir jobbigt för vänner och käraste att höra.
Att kunna skriva av sig är skööönt! :) Tack för tipset. Ska kanske försöka mig på det... -
franskbulldogsliv tor 23 feb 2012 07:06Jag tycker du verkar vara en stark tjej, och skriva av sig kan göra en stor förändring för självkänslan! Jag fick ett tips en gång att man ska skriva tre saker varje dag som just jag är bra på. Det är otroligt svårt i början... men det hjälper! =) -
fellow tor 23 feb 2012 00:30Mmh.. Härligt att höra, att jag inte är ensam i det jag känner! Det är också min sambos hemstad jag bor i.. Har skaffat lite eget, har vänner, ibland mer ibland mindre å umgås med.. Är så glad att min hund fick komma över till Sverige. Vartenda år vi försökt få över honom så har han inte fått rabiesantikroppar, och då har han inte fått komma. Där anledning till varför jag hoppade av gymnasiet.
Alla andra hade sina hundar där. Jag pallade inte se det, för det kändes i hjärtat mitt varje lille dag. Varenda sekund kändes som en evighet utan min Fellow. Och BESVIKELSEN när jag fick besked om att han inte fick komma... Och att det inte fanns nånting jag kunde göra.
Mamma säger ofta, att detta när man känner att man är hemlös... Eller att känner att man inte hör nånstans, kommer alltid kännas så för oss som slits mellan två länder.
Jag älskar både Finland & Sverige. Jag har både bra och dåligt i båda länderna.
Japp... Finns så mycket man vill skriva om, behöver skriva om, behöver bearbeta. SÅ MYCKET!
Tack :-) -
vitavalpar tor 23 feb 2012 00:24Och förresten, så är du jätte söt! Och du har en ring i läppen! Åh!
-
vitavalpar tor 23 feb 2012 00:24Åh! Om du bara visste hur mycket jag känner igen mig i det du skriver..Vi har så mycket gemensamt. Jag kommer förvisso inte ifrån Finland, utan från en liten ort i Småland.. Därifrån flyttade jag för fyra (!) år sedan till Enköping. Och länge, länge så hade jag det som du..Jag rotade mig inte. Enköping var (är) min sambos stad. Han hade sitt, jag hade inget. "Vi" hade en lägenhet.. Han hade körkort, han hade ett jobb. Jag hade varken eller. Jag hade "inte ens förmågan att slutföra en gymnasial utbildning".. Idag har jag förvisso ett jobb.. Men jag är fortfarande rotlös. Har inget hem. Där jag kommer ifrån, kan jag inte bo..om jag vill överleva, men här är inte jag. Åh..Jag känner igen mig så.
Det var ju meningen att jag skulle fått han med mig till Sverige efter att han fått rabiesvaccinen menmen... Blev 4 års väntande istället.
Så det har varit riktigt jobbigt :( Sen har jag aldrig kännt mig hemma i Finland heller på de sättet som jag hade önskat. Som jag kände när jag var ett litet barn bara.